The Misadventures of José Faxner


God jul och gott nytt år

Posted in Okategoriserat by Josef on the December 31st, 2006

Hej allihop! Jag hoppas ni haft det lika trevligt i jul som jag. Jag ber om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen så mycket den senaste tiden, men jag har haft mycket för mig. Det här blir inget långt inlägg, jag ville mest hälsa att jag lever, och önska alla en god jul och ett gott nytt år!

Om en liten stund kommer min värdfamilj för att hämta upp mig för att fira nyår med dem. Direkt därpå blir det en veckolång resa till Tokyo, och om allt vill sig till kommer jag kunna uppdatera bloggen med funderingar och foton därifrån.

獣拳戦隊ゲキレンジャー

Posted in TV, Tuffa grejer by Josef on the December 16th, 2006

Äntligen har det börjat dyka upp bilder från nästa års Super Sentai-serie: Juuken Sentai Gekiranger!

Juuken Sentai Gekiranger

Juuken Sentai Gekiranger (löst översatt Beast-Fist Squadron Gekiranger) är den 31:a Super Sentai-serien, och den här gången tycks serien kretsa kring vilddjur och kinesisk kampsport. Hjältarna är utövare av Geki Juuken Beast Arts, och representerar varsitt vilddjur; GekiRed en röd tiger, GekiYellow en gul gepard, och GekiBlue en blå jaguar.

Jag måste säga att dräkterna ser otroligt grymma ut (troligen de snyggaste nånsin tillsammans med Tokusou Sentai Dekaranger), och vapnen är helt klart unika. Jag ser så sjukt fram emot premiären i februari!

Nyfikna på japanska superhjältar? Läs mer på Japan Hero eller Super Sentai.com.

Stress inför terminsslutet

Posted in Skola, Gnäll by Josef on the December 16th, 2006

Jag är inte död eller nåt sånt. Bara lite upptagen med slutprov, skrivuppgifter, och lite av varje. Terminen är nästan slut, och överlag måste jag säga att det känns grymt bra. Det är helt klart ett tveeggat svärd dock, eftersom ett antal riktigt goda vänner kommer åka hem till sina respektive länder efter jul, och ännu fler kommer vara borta under vintern. Å andra sidan kommer vårterminen (som börjar i april) föra med sig en bunt nytt folk, både japaner och utbytesstudenter. Och bland dem, förhoppningsvis, många nya vänner. Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Före nåt av det där måste jag ta mig igenom mina sista skoluppgifter, en jul utan varken min familj eller min pappas fantastiska julmat, och vinterterminen här på AIU. Så, en sak i taget antar jag.

Top 3 otroliga namn på etablissemang i Akita

Posted in Japan by Josef on the December 5th, 2006

1. Drug Store’s

2. Billy the Kids

3. Pub DIVORCE

Den första snön

Posted in Okategoriserat, Japan by Josef on the December 3rd, 2006

Den här helgen har vi fått vår första snö här i Akita. Det hela var smått underligt av två anledningar:

1. Snön stannade faktiskt kvar på marken, till och med över natten!

2. Jag vet inte om det är direkt relaterat till snön, men exakt samtidigt som snön började komma, så blev det vinter.

Det är lite knepigt att förklara, men när jag gick ut igår och idag så kändes luften verkligen annorlunda mot hur den kännts fram tills nu. Det var kallt på ett sätt det inte varit hittils, men framförallt kändes luften klart frisk. Efter att i några månader andats luft som är markant fuktigare och allmänt sunkigare än den jag är van vid (även om det gått bättre och bättre med tiden här), så var den nya vinterluften väldigt uppfriskande. Än så länge har vi inte mer än ett par centimeter snö, men jag är helt klart nyfiken på vad de närmsta månaderna kommer bjuda på. Jag har hört historier om 2 meter snö i januari/februari, och det låter ju onekligen lite spännande till och med för en härdad vinterveteran som jag.

Långt från alla här på skolan kommer från länder välsignade/förbannade med fyra årstider, och jag tror det allra roligaste i vinter kommer bli att få se de här människorna uppleva sin första riktiga vinter. Även om jag i normala fall inte har så mycket till övers för snö (den mothjälper det deprimerande vintermörkret, men det är typ allt), men det nya vintervädret har gjort mig märkligt sentimental. Att se en grupp personer leka i snön, gissningsvis för första gången i sitt liv, var oväntat emotionellt, och fick mig att känna mig som ett barn igen; jag kunde knappt hålla mig från att bara springa ut och leka med dem. Det är lite skumt med tanke på att jag egentligen aldrig gillat att gå ut och leka i snön… men eftersom allt är bak och fram i det här landet, så är det väl bara logiskt, antar jag. :P