Fånig bloglista
OK, egentligen borde jag väl skriva om min Tokyoresa eller nåt annat spännande, men det kräver faktisk tankeverksamhet, och är därmed alldeles för jobbigt just nu. Jag lovar att rapporter kommer… så småningom. Men nu råkade jag se att Johannes utmanat mig att skriva en sån här otrolig lista över meningslösa grejer, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och köra hårt (vilket inte är så farligt eftersom den här typen av skrivande mer eller mindre går på autopilot, plus att jag är hyfsat uttråkad).
- Tre namn jag lyssnar till
Josef, Jiggeh, Yosefu-kun - Någonting jag tycker om med mig själv
Att jag i stort sett aldrig blir arg. - Någonting jag inte tycker om med mig själv
Jag har en tendens att skjuta upp saker ad infinitum. - Detta är jag rädd för
Spindlar! - Tre saker jag vill ha varje dag
Mat, socialt umgänge och tillräckligt med sömn. - Tre saker jag absolut inte kan göra
Medvetet göra någon illa, röka, stjäla. - Detta tycker jag om att göra
Spela TV-spel, prata med vänner, pyssla med actionfigurer, se på film. - Detta vill jag göra just nu
Äta ett ordentligt mål mat. - Bästa känslan
När man vinner en match mot alla odds i ett bra fightingspel. - Värsta känslan
Att inte veta vad som kommer hända i framtiden. - Egenskaper jag gärna ser att min partner har
Uh… attraktiv och trevlig? Inget jag brukar reflektera över. Gott med överseende för allehanda nörderi är nog alltid ett plus dock. - Är jag kär just nu?
Kär vete sjutton, men nog har man väl crushes på både en och två personer här på skolan… - Jag vill gifta mig…
Det här är ju inte ens en fråga, bara nåt slags vagt uttalande. Men för att visa lite god vilja kan jag väl säga att äktenskap känns ungefär lika aktuellt som min pension, dvs inte alls. - Följande tre saker vill jag göra innan jag dör
Se en WWE-show live, träffa Yuzo Koshiro, ha ett romantiskt förhållande - Min käraste ägodel
Min dator kanske. Den kostade en halv förmögenhet så jag skulle bli otroligt upprörd om jag blev av med den. - Något jag vill ha i present
En TV. - Detta har jag på mig just nu
Svarta BDU-byxor, nåt slags grå/svart träningsoverallsjacka. - Favoritkläder
Vad som helst som inte är smutsigt just nu. - Favoritdjur
Inget. - Följande musikstilar tilltalar mig mest
SEGA-gitarronani, Eurobeat, trackermusik - Favoritlåtar just nu
Ai ga Tarinaize av Takenobu Mitsuyoshi (ledmotivet till Virtua Fighter-animen), Ai wo Torimodose!! av Crystal King (ledmotivet till Hokuto no Ken) - Roligaste/tråkigaste ämne i skolan
Roligast bestod i regel helt på vad man hade för lärare. Historia och religion i 2:a-3:e ring var skitkul för vi hade en grym lärare. Tråkigast var nog “livskompetens” eller nåt annat av de där hippie-ämnena man var tvungen att utstå. - Stjärntecken
Jungfru - En bok jag älskar
Jag läser inte böcker. - En film jag älskar
Hard Boiled
- Tv-program jag gillar
GouGou Sentai Boukenger - Favoritdoft
Svårt att svara på. Häromdan kände jag dock nån lukt som på något sätt påminde mig om kebabpizza, och det fick mig att mer eller mindre slå bakåtvolter av hemlängtan. - Detta äter jag gärna
Tonkatsu, Mos Burger, Gyouza, Pretz - Dricker helst
Läsk med Melon Creamsoda-smak. - Favoritgodis
Vad som helst med gelatin! Japaner har visst inte fattat att godis kan/bör/ska vara mer än bara choklad och hårda karameller. - Hit vill jag gärna åka på semester
Hong Kong, Tokyo - Färg på mina ögon
Gröna - Min längd
185cm - Jag tror på
Segata Sanshiro - Jag spelar
TV-Spel i alla dess former men just nu mest Sega Saturn samt Virtua Fighter 5 på arkad. - Person jag beundrar
Jag är inte mycket för personkulter, men ska jag nämna någon kan det väl få bli Yuzo Koshiro. - Så här bor jag
I ett trångt studentrum tillsammans med min rumskamrat Mitchel. - Antal döda krukväxter i hemmet
Noll! Men hade jag haft några levande hade de troligen varit döda före jag skrivit klart det här inlägget… - Det här tänder mig
Um… snygga tjejer?
- Det här gör mig avtänd
Då får jag väl lov att säga “fula tjejer” här då.
- Favoritfärg
Svart, vitt och rosa. - Favoritcitat
“?????????” - En hemlighet jag vet
IT’S A SECRET TO EVERYBODY. - Bästa present jag fått
Min Saturn jag fick i julklapp av Austin kanske. - Senast köpta skiva
Måste nog vara Progress med TM Revolution som jag köpte (för alldeles för mycket pengar) när jag var i London 2001. - Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är
Mina ögon, kanske? Det här var en ganska fånig fråga. - Det jag är minst nöjd över mitt utseende är
Det här var ju om möjligt ännu fånigare. Min mage kanske, men det är knappast nåt jag ligger sömnlös över. - Udda förmåga/egenskap
Jag kan få min vänsterhand att hoppa halvt ur led och ge ifrån sig ett helfestligt knäckande ljud. - Om jag vore ett djur skulle jag vara
En björn kanske. Då skulle man få boxa till fiskar och sen sova igenom hela vintern. - Vad lyssnar du på just nu?
Ingenting, just precis nu. - Vad har du gjort/ska du göra idag?
Jag har haft lektion och spelat Saturn Bomberman, och inte så mycket mer. Jag ska skriva klart det här och sen tillbringa lite (för mycket) tid med att läsa lite forum före jag går och lägger mig. - Var är dina föräldrar födda?
De är uppvuxna i Torshälla resp. Gävle men om de är födda där vete sjutton. - Vad är det senaste du installerade på datorn?
PSP Brew, så jag kunde lägga över några PlayStation-spel till en kompis PSP. - Vilken är din favoritrestaurang?
Nu när jag inte längre kan gå dit börjar bilden av Rymdgrillen i mitt huvud målas upp som något närmast gudalikt. - När badade du i en pool senast?
Hmm… det var nog nån gång före studenten, våren 2004. - Har du varit med i någon skolpjäs?
Ja, jag var med i en uppsättning av Kristina från Dufvemåla när jag gick i fyran. - Hur många barn vill du ha?
Det här är ju en i det närmaste absurd fråga. Vem sjutton planerar sånt långt i förväg? - Vilken musikstil tycker du mest illa om?
Jag är öppen för det mesta, men jag har svårt att få ut något av konstnärliga slagborrs-experiment med vrål-sång a la Einstürzende Neubauten. - Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
Vilket val? Fast det spelar ingen roll i och för sig, svaret hade blivit nej i alla fall. - Vad har du för TV-kanaler?
En handfull NHK-kanaler (BS-1, BS-2 och HiVision, såvitt jag vet). - Har du åkt moped någon gång?
Fått skjuts en gång eller två, men det är allt. - Har du busringt någon gång?
Ja, när jag var för ung och dum för att inse att det är helt humor- och meningsbefriat. - Har du fått felparkeringsböter?
Nej, jag tror det kräver körkort… - Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Kanske. Inget jag brukar tänka på direkt. - Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
Längst bort från vad?
Tokyo, antar jag. - Har du en egen trädgård?
Nej, jag har baske mig inte ens ett eget kök… - Vilken är din favorit bland tecknade serier?
Hokuto no Ken. - Kan du alla orden i nationalsången?
Nej, varken den svenska eller den japanska. - Badkar eller duschkabin?
Badkar, lätt. - Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Ghostbusters
- Favoritpizza?
Ali Baba med paprika och gorgonzola. Men vad som helst i Sverige är bättre än “pizzorna” man kan köpa här. - Chips eller popcorn?
Det här var en knasig fråga. Beror ju på vad man är sugen på. - Vilken färg på läppstift använder du?
Den här frågan var inte bara dum utan även fult formulerad, grammatiskt. - Har du rökt jordnötsskal någon gång?
Vad är det här för bottenskrap till fråga? Nej, självklart inte. - Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Nej, men det hade nog varit bortslösade ansträngningar, jag tror inte mina chanser att placera i skönhetstävlingar utanför Monopol någonsin varit större än “klart begränsade”. - Apelsin- eller äppeljuice?
Äppeljuice, om det är hyfsad kvalitet. Billig, sur, äppeljuice är inte alls gott. - Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
Joe, vi åt på McDonald’s. - Favoritchoklad?
Marabous Frukt & Mandel. Kommer dock sakna Meiji Almond nåt så vansinnigt när jag kommer tillbaka till Sverige. - När röstade du senast?
Jag röstade i skolmaskotvalet senast häromveckan, men jag har aldrig röstat i något typ av politiskt val. - När åt du en hemodlad tomat sist?
Inte en aning. Någon gång i lågstadiet troligen. - Har du vunnit en prispokal någon gång?
Nej. - Är du bra på matlagning?
Nej, verkligen inte. Att inte förstå ett jota av mataffärerna här hjälper inte heller. - Klarar du att tanka själv?
Förmodligen inte, men eftersom jag inte kör bil är det inget som besvärar mig. - Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna?
Nej, men visst sjutton har man varit sugen på den där NASA-rymdtejpen man kan tejpa runt någonting och sen rulla ihop till en gummiring! - Pepsi eller Coca Cola?
Jag känner ingen större skillnad. Vilket som är bättre än vindruvs-Fanta. - Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Nej, jag har aldrig haft nåt riktigt jobb. - Vad var det senaste du handlade?
Nåt slags bakelse från en automat. - Har du kräkts offentligt?
Ja. - Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?
Ptjae, det är väl hugget som stucket. - Tror du på kärlek vid första ögonblicket?
Heter det inte “kärlek vid första ögonkastet”? - Har du ringt något betalnummer?
Ja, jag har ringt Nintendoklubben åt en kompis för att fråga om hjälp i Maniac Mansion. - Kan man vara vän med sitt ex?
Ingen aning, jag har inga. (Ex alltså. Vänner har jag massvis av) - Vem var det du besökte på sjukhus senast?
Min farfar innan han dog någon gång i slutet av 80-talet. - Hade du mycket hår som liten bebis?
Vem har koll på sånt? Inte jag i alla fall. - Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
Jag vet inte hur man spelar in ett, eller om det ens går. - Vad har du i din väska?
Just nu? Japansk kurslitteratur och några stenciler. - Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
Läser internetforum. Men det är inte nåt jag gör specifikt före jag lägger mig, det brukar mest vara att jag avbryter mitt forumläsande för att sova. - Vad är du tacksam för idag?
Att Office of Student Affairs jobbar på att ge tillbaka pengarna jag var tvungen att betala för kurser jag inte tar (japaner älskar byråkrati). - Var hittade du den här listan?
Johannes utmanade mig att fylla i den. - Tre personer jag vill ska fylla i denna enkät:
Öh… Teresa, Marta, Fredrik? Fast jag vill egentligen inte alls betynga dem med det, jag försökte bara komma på tre personer på grund av någon märklig slags pliktkänsla.
Stress inför terminsslutet
Jag är inte död eller nåt sånt. Bara lite upptagen med slutprov, skrivuppgifter, och lite av varje. Terminen är nästan slut, och överlag måste jag säga att det känns grymt bra. Det är helt klart ett tveeggat svärd dock, eftersom ett antal riktigt goda vänner kommer åka hem till sina respektive länder efter jul, och ännu fler kommer vara borta under vintern. Å andra sidan kommer vårterminen (som börjar i april) föra med sig en bunt nytt folk, både japaner och utbytesstudenter. Och bland dem, förhoppningsvis, många nya vänner. Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Före nåt av det där måste jag ta mig igenom mina sista skoluppgifter, en jul utan varken min familj eller min pappas fantastiska julmat, och vinterterminen här på AIU. Så, en sak i taget antar jag.
Lokalkändis
YouTube är ett jävla meck. På något sätt lyckades jag ha sönder den här posten och det verkar inte gå att laga den. Ni får helt enkelt låtsas att det är en embeddad YouTube-film och inte bara en länk.
Ny frisyr = stående ovationer?
Jag klippte mig för ett tag sen. Så här ser jag ut nu (eller typ för två veckor sen om man ska vara petig):
Av folks reaktioner att döma, har tydligen ingen i Japan någonsin sett en mohawk. Visst, jag hade förväntat mig att folk skulle rycka till när de först såg mig, och naturligtvis komma med de sedvanliga komplimangerna - om du klipper eller färgar håret, har på dig nya kläder, ja i stort sett om du ändrar ditt utseende överhuvudtaget, så är det ????? (kakkoii, “coolt”). Inget kunde dock förbereda mig på de reaktionerna jag faktiskt skulle få - när jag gick in i matsalen efter att ha klippt mig så… applåderade folk. Värsta engagerat, de ropade och hojtade… och applåderade. Det hela var smått surrealistiskt. Visst kan jag väl ha gjort ett par saker i mitt liv värdigt applåder, men det här känns inte direkt som det skulle vara en av dem. Jag tackar ju förstås inte nej till applåder (ett ofta återkommande tema för utlänningar i Japan, vad det verkar), det hela var bara ganska lustigt.
Jag gillar i alla fall min nya frisyr, och tydligen gör även andra det. Om inte annat så garanterar det väl att jag sticker ut bland folk (om det inte räckte med att vara väldigt lång och västerlänning). Visst, Akita ligger väl troligen inte i framkant när det gäller subkulturer (eller allmänt folk som ser märkliga ut), men jag förvånas ändå konstant över hur folk gör en så stor grej av det. När jag träffar nån för första gången inleder säkert 70% med “Så, kan du förklara håret?” eller någon variant (de resterande 30% är mestadels jämnt delat mellan “Varför kom du till Japan” och “Hur lång är du” (185cm, for the record), med en liten släng av “Vad för typ av kvinna gillar du”).
Det sistnämnda kan låta som ett skämt, men det verkar vara fullkomligt normalt kallprat i Japan, åtminstone när man pratar med utlänningar. Jag vet inte om folk frågar för att de förväntar sig nåt fullständigt galet svar, eller om de bara känner att det är vitalt för att kunna veta var de har en. Hur som helst har frågan en tendens att lämna mig smått förstummad. Och när frågan kommer från en grupp högstadietjejer (som den gjorde idag), känns det som situationen blir aningen spänd oavsett vad man svarar.
Smörgåstårta och chokladbollar
Den här veckan var det dags för den årliga AIU-festivalen. I stort sett alla internationella studenter hade varit klart undrande exakt vad den här festivalen skulle gå ut på, och hur allt skulle gå till… informationen (på engelska åtminstone) hade varit traditionsenligt knapphändig, men festivalen tycktes i alla fall vara något av en big deal. Tydligen skulle ett antal aktiviteter äga rum; det skulle vara ett antal framträdanden på scenen, tävlingar, försäljning, utställningar… kort sagt en himla massa grejer på en gång.
Eftersom det här är en otrolig internationell skola skulle det naturligtvis anordnas försäljning av mat och annat från alla tänkbara länder. Team Sweden blev anförtrodda med att fixa ett stånd med svensk mat, och efter viss diskussion kom vi fram till att vi skulle göra smörgåstårta och chokladbollar. Smörgåstårtan orsakade ett visst huvudbry till en början - vi lyckades faktiskt mot förmodan hitta alla ingredienser vi behövde, men det visade sig efter några kalkyler att det verkade smått omöjligt att göra hela spektaklet lönsamt. I slutändan lyckades vi dock få ekonomin att gå ihop genom att skära ner på dyrare ingredienser och göra portionerna mindre.
När festivalen väl drog igång började det klarna så smått hur det hela skulle gå till. En scen hade ställts upp, tillsammans med en lång rad partytält, och med hjälp av kartor och programblad kunde man gå runt lite varstans på campus för olika aktiviteter och utställningar. I ett rum kunde man se affischer om alla länder som finns representerade bland eleverna på skolan (hoppas jag kan gräva fram bilder på våra - de var skitgrymma), i ett annat visades en film som några elever gjort, i några rum presenterades några av skolans klubbar, och så vidare. Vi svennar hade dock inte allt för mycket tid att insupa allt det här då vi faktiskt var tvungna att jobba i vårt tårt- och bollstånd en hel del.
Säljandet var faktiskt ganska roligt. Vi hade inte vansinnigt mycket trafik, och japanerna verkade oerhört skeptiska - mer än svenskar brukar vara över utländsk mat, skulle jag vilja påstå - ibland fick man inte mer till svar än blickar som endast kan beskrivas som skräckslaget avvaktande. På nåt sätt gick det hela hyfsat ändå, första dagen lyckades vi faktiskt sälja slut, och när allt var avklarat lyckades vi till och med göra en liten vinst. Jag får nog ta och tacka japanerna i vår grupp som insisterade på att vi skulle sälja tårtan och chokladbollarna som ett set, då jag misstänker att chokladbollarna var klart populärare än smörgåstårtan. Men de flesta som vågade sig på att smaka verkade i alla fall tycka den var god!
Efter två dagars intensivt säljande började festivalfirandet lida mot sitt slut. Festligheterna avslutades som sig bör med en liten ceremoni - lite tal, utannonserande av vinnare i diverse tävlingar, och så vidare. När allt var sagt och gjort visades en film som spelats in och redigerats före och under festivalen(!), där man klippt ihop allehanda intervjuer och annat skoj. När de som gjorde filmen höll på att filma var jag otroligt skeptisk, men när jag fick se slutresultatet ångrar jag verkligen att jag inte visade mer intresse - filmen blev jättebra och det hade verkligen varit kul att vara med. Jag hoppas verkligen filmen går att få tag på så småningom, det skulle verkligen vara kul att kunna ha kvar den som ett minne.
För att slutligen sätta punkt för kalaset kördes ett hejdundrande fyrverkeri. Uppenbarligen hade man inte sparat på krutet - det här var tveklöst det mest maffiga fyrverkeri jag nånsin sett, och det här var ju inte ens någon riktig högtid! Tråkigt nog hade jag inte kameran på mig under fyrverkierna, men om någon lyckades ta några vettiga foton kanske jag kan få tag på dem och dela med mig så småningom.
Det var mycket jobb, och jag vet ärligt talat inte om jag är fullt återhämtad ännu, sådär 3-4 dagar efteråt. Men på det stora hela blev festivalen onekligen roligare än jag hade föreställt mig. Inte till den grad att jag skulle vilja göra något sånt här varje vecka kanske, men allt som allt var det verkligen inte dumt alls. Och med lite tur har vi kunnat ge åtminstone några personer intresse för svensk matkultur. Eller nåt.
Se mina foton från festivalen HÄR.
Jag känner att jag borde skriva nåt…
Men jag vet inte riktigt om vad. Vilket ju är like märkligt, eftersom det det verkligen inte borde vara någon brist på saker att skriva om… ändock sitter jag här och undrar vad sjutton jag ska skriva. Jag hade gånglektion idag dock. Jag kan ju skriva lite om det.
Gånglektion. Det är precis vad det låter som. En kurs där vi promenerar. Jag var tvungen att ta 12 credits den här terminen, och eftersom mina japanskakurser bara tog upp 10 var jag tvungen att fylla ut de övriga 2 med nånting annat. Jag kunde naturligtvis tagit nån “Global Economy”-kurs eller nåt sånt, men eftersom poängen ändå inte överförs till svenska högskolepoäng tyckte jag att jag kunde ta nåt kul istället. Först hade jag tänkt ta Shodou (??, kalligrafi), men eftersom de lektionerna hålls varje fredag mellan kl 19 och 20.40, så valde jag bort den till förmån för ovannämnda gångkursen och Joudou (??, “the way of the stick”, en kampsport där man slåss med en 128-centimeters käpp). Det visade sig vara ett klokt drag; kalligrafin ska tydligen vara fullständigt hemsk, och läraren talar något som beskrevs som “????????” (eigo janai eigo, “engelska som inte är engelska”)… Varken de japanska eller de internationella studenterna kan förstå ett ord hon säger, och dessutom verkar kursen allmänt tråkig.
Som tur är kan min gång-(och Joudou-)lärare prata utmärkt engelska, lektionerna hålls på tisdageftermiddagarna, och (tydligen till skillnad från kalligrafi) så är det faktiskt rätt kul. Vi är en liten klass - vi fem svenskar (Carl, Olof, Jonas, Thomas och jag själv), vår kompis Yi Chao från Singapore, och Mao, en japansk tjej som (jag tror) gör sitt andra år på AIU. Förra veckan gick vi i skogen - eller kröp snarare, tack vare den vansinniga mängd spindelnät lägligt uppspända över promenadspåret i lagom ansiktshöjd - till en naturlig källa, där vi fick dricka källvatten, och hade en kort föreläsning om “walking form”. Den här veckan fortsatte vi att prata lite om walking form, och tog en 5-kilometerspromenad runt det enorma sportkomplexet som ligger vid skolan. Det var faktiskt riktigt trevligt; för en gångs skull var det inte extremt varmt och/eller fuktigt i luften, och jag behövde inte ständigt frukta min plötsliga, oundvikliga död från spindelbett som jag gjort veckan innan. Det blev en skön entimmespromenad, som jag ser fram emot att göra om på fritiden nån gång.
Skolresa
Som jag nämnde så åkte vi på skolresa igår. Alla nya internationella studenter, plus en bunt av de japanska studenterna, bussades runt till ett antal intressanta platser i närheten av skolan. Vi var hyfsat många (runt 110 eller så), så vi var tvungna att dela upp oss i två bussar. Bussarna åkte sen åt olika håll för respektive grupps första resmål; vår grupp begav sig till ett sakebryggeri. Jag hade förväntat mig någon stor fabrik eller nåt, men det visa sig vara ett ganska anspråkslöst hus i japansk stil. När vi kommit in blev vi återigen uppdelade i två grupper, och medan vår grupp väntade på att de andra fick den guidade turen genom bryggeriet, blev vi bjudna på bryggeriets sake, som Akita tydligen ska vara känd för. Vem som helst som känner mig kan intyga att jag inte är särskilt förtjust i alkohol - men det här var faktiskt rätt gott! I måttliga doser, åtminstone. Smaken påminde lite om vitt vin, men det var helt klart godare än de flesta vita viner jag nånsin provat. Medan vi njöt av saken hade vi tid att titta runt lite. Det fanns ett antal riktigt coola rum i klassisk japansk stil med tatami-mattor, låga bord, skjutdörrar och hela kalaset. Jag vet inte vad de används till, men de ser förbaskat läckra ut.
Så småningom fick vi komma in i själva bryggeriavdelningen, för den guidade turen. Vi fick se alla möjliga rum, maskiner och prylar, och fick förklarat för oss hur det går till när man gör sake. Ärligt talat minns jag inte mycket alls av det som berättades för oss, så om du verkligen är desperat efter att få höra hur sake tillverkas kan du ju kolla upp det på Wikipedia eller nåt. Turen var ändock kul, vi fick se kul grejer, och fick ännu ett smakprov på japansk gästvänlighet; när vi gick in i bryggeriet var vi tvungna att ta av oss skorna och ta på oss tofflor istället. När vi sedan skulle upp på övervåningen fick vi ta på oss ett annat par tofflor. När vi kom ner igen, typ 2 minuter sedan hade någon - hör och häpna - vänt på alla tofflor, så det bara var att kliva i dem. Helt otroligt! Som Wei Wei uttryckte det, “Hade det här varit Tyskland skulle någon ha stulit skorna!”
Efter den fina demonstrationen av japansk mentalitet åkte vi vidare till nåt slags köpcenter eller nåt, för att äta lunch. Jag var otroligt hungrig vid det här laget, och blev minst sagt en aning besviken när jag såg vad som skulle bjudas: två onigiri (????, risbollar). Onigiri kan vara rätt schysst, men just de här lämnade lite att önska. En av dem hade en fyllning med lax och sesamfrön, och hade kunnat vara riktigt läcker om den inte legat i en buss en halv dag. Den andra var dock fylld med umeboshi (??, inlagda plommon), och kan bara beskrivas som vedervärdig. Situationen förbättrades inte av det faktum att jag (kanske smått naivt) utgått från att onigirin inte hade någon fyllning alls (på utsidan såg det bara ut som en helt vanlig risboll), bara för att ta en rejäl tugga av den och sätta tänderna i den horribla fyllningen. Jag hade vid ett tidigare tillfälle fått chansen att pröva nattou, en ökänt svåruppskattad japansk delikatess, och även om jag inte gillade nattoun var umeboshin ungefär tio gånger värre. Men jag var ju hungrig, så på något sätt tvingade jag i mig hela hemskheten ändå.
Efter den sorgliga ursäkten till lunch så bar det av till Kanmanji-templet ???). Stället var otroligt vackert, och det fanns massor av coola byggnader, buddhor, växter, och inte minst ett gäng söta katter. Somliga personer gick till och med för att be, eller göra lyckönskningar, eller vad det nu är man gör, men jag ville inte riskera att göra nån upprörd genom att vara den dumma gaijin som gör allt helt fel, så jag nöjde mig med att bara gå runt och ta en bunt foton istället.
Nästa stopp var Mt. Chokai (???). Utsikten ska tydligen vara fantastisk, men på grund av vädret kunde vi tyvärr inte se mycket alls. Det hindrade oss inte från att ha kul, dock. Souvenirshopen hade ett gäng hemska, skrikiga - och självklart hur roliga som helst - turist-t-shirts… självklart var vi tvungna att köpa dem. Jag kunde tyvärr inte dra på mig min tröja på plats, men tills jag får upp nån bild på mig i min garderobs nya stolthet så kan ni åtminstone se Carls fantastiska “KISAKATA TRIATHRON IN AKITA”-t-shirt. Fantastiskheterna slutade dock inte där, då stället hade en bunt riktigt grymma vintage-arkadmaskiner. Tyvärr var ingen av dem igång (om de var trasiga eller bara inte inkopplade vet jag inte), men att bara se dem var riktigt kul det.
Resan fortsatte när vi åkte till kusten till Japanska havet, till platsen med de “16 Buddhorna”, där någon präst lät knacka in ett helt gäng buddhaskulpturer i klipporna. Stället var riktigt coolt, och det var riktigt trevligt att kunna insupa doften från havet. Det är en doft jag verkligen gillar, men inte känt på väldigt länge, så det var väldigt kul att få chansen igen. På nåt sätt definerar havsdoften “sommar” för mig.
Hur som helst, efter att ha fotat buddhor och allmänt lekt ugglat runt i ett tag så åkte vi mot resans sista stopp, Shirase Kinenkan (?????), en minneshall och museum tillägnat Shirase Nobu och den japanska sydpolsexpeditionen 1911-12. Besöket började med en film om sydpolens historia, helt på japanska naturligtvis, som jag inte direkt förstod någonting av. Efter det presenterades en film som visade upp ett antal norrsken - något som hade kunna varit riktigt schysst, om det inte vore för det faktum att filmen projicerades i taket, och jag satt på första raden (och således var tvungen att vika mig dubbel och/eller bryta nacken för att se nåt). När filmen var slut hade vi runt en halvtimme på oss att strosa runt i muséet, men i ärlighetens namn var det varken särskilt stort eller intressant. En riktigt kul sak som hände var dock att vi hittade en monter om en av expeditionsmedlemmarna, Tsuchiya Tomoji (?? ??), som har nästan samma namn som min kompis Tsuchiya Tomomi (?? ??)! Det visade sig dessutom att han liksom Tomomi kommer från Yamagata-prefekturen. Tomomi verkade tycka det hela var lite spooky, men jag hoppas hon lyckades se det roliga i det som vi andra gjorde.
En dryg timmes bussresa senare var vi äntligen tillbaka på campus, och kunde äta en vansinnigt efterlängtad middag. Det hade varit en väldigt lång och tröttsam dag (kanske inte helt olikt det här bloginlägget), men självklart var det roligt och intressant också. Jag hoppas verkligen jag kan ta mig tillbaka till Mt. Chokai senare i höst, då det ska vara otroligt vackert när löven börjat bli röda.
Om du missade mitt förra inlägg kan du se alla mina foton från resan HÄR.
Foton från skolresa
Idag åkte vi på skolresa, till lite alla möjliga platser. Ett sakebryggeri, kusten till Japanska havet, ett museum om Sydpolen, och lite andra ställen. Jag är på tok för trött för att orka skriva nåt vettigt om vad vi gjorde, så jag nöjer mig med att länka till mina foton istället. Mina bilder finns tillfälligt på Photobucket, tills jag får igång mitt eget galleri här på sidan. Jag ska försöka skriva en riktigt rapport om dagen imorgon.
Bilderna finns att se HÄR.
Så har det börjat…
Nu börjar det äntligen hända nåt. Efter mycket om och men har min blog äntligen kommit online för allmän beskådning. Nu finns det i och för sig inte så mycket att se ännu, men nu kan ju folk åtminstone veta att jag är vid liv. Jag hade från början tänkt att jag skulle inleda med nåt slags sammanfattning av de senaste veckorna, men det verkar vara alldeles för mycket jobb, med tanke på hur mycket som händer här hela tiden. Möjligen berättar jag väl kanske lite om det som hänt i förbifarten, vi får väl se helt enkelt. Men för att visa lite god vilja kan jag i alla fall skriva lite grann om min nuvarande situation.
Om nu någon lyckats missa det är jag alltså nu i Akita, Japan, för att plugga japanska i ett år på Akita International University. Jag kom hit den 28:e augusti, och efter en intensiv vecka av introduktioner, kursval och (tappra försök) att lära mig hitta på campus, så började lektionerna den 4:e september. Så här långt så trivs jag hur bra som helst; skolområdet är bedårande vackert, alla människor är jättetrevliga, och maten jättegod (även om portionerna stundtals är klart otillräckliga). Jag har redan skaffat mig massor av kompisar (troligen fler än jag någonsin skaffade under mina två år i Göteborg), och på nåt sätt känner jag mig bara riktigt som hemma på skolan. Jag har inte riktigt kommit in i hela “gå upp före klockan 12″-grejen (eller “plugg”-grejen, för den delen), och det tar ett tag att vänja sig vid att äta ris tre gånger om dagen, men på det stora hela har jag det helt enkelt grymt bra hittills, och jag ser verkligen fram emot att tillbringa det nästkommande året här.