The Misadventures of José Faxner

Här kommer ÄNTLIGEN mina foton från resan jag gjorde till Tokyo strax efter nyår. Jag har lagt upp fyra gallerier på mitt PhotoBucket-konto som ni kan kika igenom. Tokyo Disneyland, Tokyo Tower, Asakusa (stadsdelen vårt vandrarhem låg it) och Akihabara (elektronikdistriktet, även känt som alla nördards Mecka). Jag vill på förhand be ursäkt för den dåliga kvaliteten på bilderna från Tokyo Tower, med en så sunkig kamera som min var det snudd på omöjligt att ta vettiga bilder.

Bilder i urval:

Den här bilden visar ganska exakt hur jag kände mig när jag klev av bussen i Shinjuku, efter den 8 timmar långa resan från Akita.

Jag och mina kompisar på Tokyo Disneyland!

Det var ingen brist på folk direkt…

Aah, Akihabara. Paradiset för den som gillar elektronik, TV-spel, leksaker, anime, och typ vad som helst annat som också är coolt. Det finns till och med kebab!

En av flertalet arkadhallar i Asakusa.

En typisk pachinko parlor, även den i Asakusa.

Klicka här för att se alla bilder.

Hah, helt otroligt, jag hade lyckats glömma av det fullständigt, men tydligen skrev jag faktiskt ett helt inlägg vid nyår, men jag hade inte tillgång till internet så jag kunde inte posta det då. Men bättre sent än aldrig(?), så här kommer mina oreringar om mitt japanska nyårsfirande. Som sagt, jag skrev det här för över två månader sen, så vissa grejer kanske låter lite knasiga, men, eh, låtsas att det är januari i stället för mars nu så ska det nog verka logiskt.

—

Så var det dags för den tiden på året igen. Vi är ett steg närmare flygande bilar och känslan av surrealism (och en viss grad av besvikelse över brist på ovannämnda bilar) är lika stark som vanligt. I år är det dock lite extra ovanligt för min del eftersom jag till skillnad från vanligt har tillbringat jul- och nyårshelgerna i Japan.

Nyårshelgen har jag firat tillsammans med min värdfamilj, vilket har gett mig chansen att få en genuint japansk upplevelse. Nyårshelgen ska vara årets största högtid, men jag blev lättad i och med insikten att det inte tycks vara nåt särskilt märkvärdigt spektakel. I synnerhet är jag nöjd över den fullständiga bristen på förväntningar om prestationer från min sida.

Det japanska nyåret har sina egna traditioner; den årliga storstädningen, speciella maträtter, jinja-besök och lite annat smått och gott. Det främsta syftet är dock att ta det väldigt, väldigt lugnt. Och då menar jag inte i något slags symbolisk bemärkelse eller så utan verkligen slappande på elitnivå. Typ, ligga i soffan och kolla på TV utan att lyfta ett finger tre dagar i sträck. Naturligtvis har jag fått uppleva mer än så - bl.a. ringt i en enorm klocka (skoj, men det ringer nog fortfarande lite i öronen), köat en timme för att rycka i ett snöre och klappa händerna två gånger, och ätit på MOS Burger - men de senaste dagarna har i mångt och mycket bestått av att just ligga i en soffa och kolla på japansk TV.

Det har onekligen varit en ganska kul och intressant upplevelse, då jag faktiskt inte tittat så hemskt mycket på TV sedan jag kom hit till Japan. I skolan känner jag mig sällan manad att sitta framför en dumburk som jag dessutom inte förstår, när jag har kompisar, TV-spel eller i extremfall läxor att sysselsätta mig med istället. Här blir det dock mer naturligt då jag helt enkelt inte har så mycket annat att göra. Det betyder för den sakens skull inte att TV-tittandet här upplevs som något tvångsarbete helt befriat från underhållningsvärde eller så; det har faktiskt varit riktigt kul, och när jag dessutom med jämna mellanrum förstår vad som försigår blir det bara ännu roligare.

Nyårshelgens TV-tablå tycks domineras av allehanda talangjaktsliknande underhållningsprogram. Det är väl kanske tur det, då den typen av program brukar vara ganska enkla att förstå trots eventuella språkbarriärer. Kouhaku Uta Gassen är kanske nyårshelgens absoluta höjdpunkt för många japaner. Programmet sänds på nyårsaftonskvällen och går i stort ut på att en samling av allehanda japanska musiker delas upp i två lag som tävlar mot varandra. Tänk er något i stil med melodifestivalen, fast med lag, och i vanlig japansk anda en aning skruvat. Vad jag förstått tittar ALLA i Japan på det här programmet. Gissningsvis motsvaras det av Kalle Anka på julafton hemma i Sverige.

Underhållande var det i alla fall, inte minst på grund av det faktum att jag (till skillnad från när jag sett på melodifestivalen) inte fick varken kväljningar eller tvångstankar om kanalbyte av en enda låt. Kanske hjälpte det även att jag inte förstod mycket av mellansnacket (som brukar bestå av idel gräsligheter i såna här sammanhang). Tyvärr hade jag inte möjlighet att se klart programmet för att se vem som vann. Kanske hade det inte haft någon större betydelse då jag hade lite problem att förstå vem som tillhörde vilket lag.

Folk som är vansinnigt nyfikna på japansk kultur blir kanske lite besvikna, men i ärlighetens namn var nyårsfirandet inte så mycket mer än så. Ungefär lika delar musikframträdanden och TV-reklam (ofta till tonerna av bisarra easy listening-versioner av västerländsk musik (Klaus Wunderlich hade med lätthet kunnat bli en sensation i Japan)), med så mycket sömn och mat man har ork och lust för mellan TV-passen.

OK, egentligen borde jag väl skriva om min Tokyoresa eller nåt annat spännande, men det kräver faktisk tankeverksamhet, och är därmed alldeles för jobbigt just nu. Jag lovar att rapporter kommer… så småningom. Men nu råkade jag se att Johannes utmanat mig att skriva en sån här otrolig lista över meningslösa grejer, så det är väl bara att bita i det sura äpplet och köra hårt (vilket inte är så farligt eftersom den här typen av skrivande mer eller mindre går på autopilot, plus att jag är hyfsat uttråkad).

1. Tre namn jag lyssnar till
   Josef, Jiggeh, Yosefu-kun
2. Någonting jag tycker om med mig själv
   Att jag i stort sett aldrig blir arg.
3. Någonting jag inte tycker om med mig själv
   Jag har en tendens att skjuta upp saker ad infinitum.
4. Detta är jag rädd för
   Spindlar!
5. Tre saker jag vill ha varje dag
   Mat, socialt umgänge och tillräckligt med sömn.
6. Tre saker jag absolut inte kan göra
   Medvetet göra någon illa, röka, stjäla.
7. Detta tycker jag om att göra
   Spela TV-spel, prata med vänner, pyssla med actionfigurer, se på film.
8. Detta vill jag göra just nu
   Äta ett ordentligt mål mat.
9. Bästa känslan
   När man vinner en match mot alla odds i ett bra fightingspel.
10. Värsta känslan
    Att inte veta vad som kommer hända i framtiden.
11. Egenskaper jag gärna ser att min partner har
    Uh… attraktiv och trevlig? Inget jag brukar reflektera över. Gott med överseende för allehanda nörderi är nog alltid ett plus dock.
12. Är jag kär just nu?
    Kär vete sjutton, men nog har man väl crushes på både en och två personer här på skolan…
13. Jag vill gifta mig…
    Det här är ju inte ens en fråga, bara nåt slags vagt uttalande. Men för att visa lite god vilja kan jag väl säga att äktenskap känns ungefär lika aktuellt som min pension, dvs inte alls.
14. Följande tre saker vill jag göra innan jag dör
    Se en WWE-show live, träffa Yuzo Koshiro, ha ett romantiskt förhållande
15. Min käraste ägodel
    Min dator kanske. Den kostade en halv förmögenhet så jag skulle bli otroligt upprörd om jag blev av med den.
16. Något jag vill ha i present
    En TV.
17. Detta har jag på mig just nu
    Svarta BDU-byxor, nåt slags grå/svart träningsoverallsjacka.
18. Favoritkläder
    Vad som helst som inte är smutsigt just nu.
19. Favoritdjur
    Inget.
20. Följande musikstilar tilltalar mig mest
    SEGA-gitarronani, Eurobeat, trackermusik
21. Favoritlåtar just nu
    Ai ga Tarinaize av Takenobu Mitsuyoshi (ledmotivet till Virtua Fighter-animen), Ai wo Torimodose!! av Crystal King (ledmotivet till Hokuto no Ken)
22. Roligaste/tråkigaste ämne i skolan
    Roligast bestod i regel helt på vad man hade för lärare. Historia och religion i 2:a-3:e ring var skitkul för vi hade en grym lärare. Tråkigast var nog “livskompetens” eller nåt annat av de där hippie-ämnena man var tvungen att utstå.
23. Stjärntecken
    Jungfru
24. En bok jag älskar
    Jag läser inte böcker.
25. En film jag älskar
    Hard Boiled
    
26. Tv-program jag gillar
    GouGou Sentai Boukenger
27. Favoritdoft
    Svårt att svara på. Häromdan kände jag dock nån lukt som på något sätt påminde mig om kebabpizza, och det fick mig att mer eller mindre slå bakåtvolter av hemlängtan.
28. Detta äter jag gärna
    Tonkatsu, Mos Burger, Gyouza, Pretz
29. Dricker helst
    Läsk med Melon Creamsoda-smak.
30. Favoritgodis
    Vad som helst med gelatin! Japaner har visst inte fattat att godis kan/bör/ska vara mer än bara choklad och hårda karameller.
31. Hit vill jag gärna åka på semester
    Hong Kong, Tokyo
32. Färg på mina ögon
    Gröna
33. Min längd
    185cm
34. Jag tror på
    Segata Sanshiro
35. Jag spelar
    TV-Spel i alla dess former men just nu mest Sega Saturn samt Virtua Fighter 5 på arkad.
36. Person jag beundrar
    Jag är inte mycket för personkulter, men ska jag nämna någon kan det väl få bli Yuzo Koshiro.
37. Så här bor jag
    I ett trångt studentrum tillsammans med min rumskamrat Mitchel.
38. Antal döda krukväxter i hemmet
    Noll! Men hade jag haft några levande hade de troligen varit döda före jag skrivit klart det här inlägget…
39. Det här tänder mig
    Um… snygga tjejer?
    
40. Det här gör mig avtänd
    Då får jag väl lov att säga “fula tjejer” här då.
    
41. Favoritfärg
    Svart, vitt och rosa.
42. Favoritcitat
    “?????????”
43. En hemlighet jag vet
    IT’S A SECRET TO EVERYBODY.
44. Bästa present jag fått
    Min Saturn jag fick i julklapp av Austin kanske.
45. Senast köpta skiva
    Måste nog vara Progress med TM Revolution som jag köpte (för alldeles för mycket pengar) när jag var i London 2001.
46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är
    Mina ögon, kanske? Det här var en ganska fånig fråga.
47. Det jag är minst nöjd över mitt utseende är
    Det här var ju om möjligt ännu fånigare. Min mage kanske, men det är knappast nåt jag ligger sömnlös över.
48. Udda förmåga/egenskap
    Jag kan få min vänsterhand att hoppa halvt ur led och ge ifrån sig ett helfestligt knäckande ljud.
49. Om jag vore ett djur skulle jag vara
    En björn kanske. Då skulle man få boxa till fiskar och sen sova igenom hela vintern.
50. Vad lyssnar du på just nu?
    Ingenting, just precis nu.
51. Vad har du gjort/ska du göra idag?
    Jag har haft lektion och spelat Saturn Bomberman, och inte så mycket mer. Jag ska skriva klart det här och sen tillbringa lite (för mycket) tid med att läsa lite forum före jag går och lägger mig.
52. Var är dina föräldrar födda?
    De är uppvuxna i Torshälla resp. Gävle men om de är födda där vete sjutton.
53. Vad är det senaste du installerade på datorn?
    PSP Brew, så jag kunde lägga över några PlayStation-spel till en kompis PSP.
54. Vilken är din favoritrestaurang?
    Nu när jag inte längre kan gå dit börjar bilden av Rymdgrillen i mitt huvud målas upp som något närmast gudalikt.
55. När badade du i en pool senast?
    Hmm… det var nog nån gång före studenten, våren 2004.
56. Har du varit med i någon skolpjäs?
    Ja, jag var med i en uppsättning av Kristina från Dufvemåla när jag gick i fyran.
57. Hur många barn vill du ha?
    Det här är ju en i det närmaste absurd fråga. Vem sjutton planerar sånt långt i förväg?
58. Vilken musikstil tycker du mest illa om?
    Jag är öppen för det mesta, men jag har svårt att få ut något av konstnärliga slagborrs-experiment med vrål-sång a la Einstürzende Neubauten.
59. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
    Vilket val? Fast det spelar ingen roll i och för sig, svaret hade blivit nej i alla fall.
60. Vad har du för TV-kanaler?
    En handfull NHK-kanaler (BS-1, BS-2 och HiVision, såvitt jag vet).
61. Har du åkt moped någon gång?
    Fått skjuts en gång eller två, men det är allt.
62. Har du busringt någon gång?
    Ja, när jag var för ung och dum för att inse att det är helt humor- och meningsbefriat.
63. Har du fått felparkeringsböter?
    Nej, jag tror det kräver körkort…
64. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
    Kanske. Inget jag brukar tänka på direkt.
65. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
    Längst bort från vad? Tokyo, antar jag.
66. Har du en egen trädgård?
    Nej, jag har baske mig inte ens ett eget kök…
67. Vilken är din favorit bland tecknade serier?
    Hokuto no Ken.
68. Kan du alla orden i nationalsången?
    Nej, varken den svenska eller den japanska.
69. Badkar eller duschkabin?
    Badkar, lätt.
70. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
    Ghostbusters
    
71. Favoritpizza?
    Ali Baba med paprika och gorgonzola. Men vad som helst i Sverige är bättre än “pizzorna” man kan köpa här.
72. Chips eller popcorn?
    Det här var en knasig fråga. Beror ju på vad man är sugen på.
73. Vilken färg på läppstift använder du?
    Den här frågan var inte bara dum utan även fult formulerad, grammatiskt.
74. Har du rökt jordnötsskal någon gång?
    Vad är det här för bottenskrap till fråga? Nej, självklart inte.
75. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
    Nej, men det hade nog varit bortslösade ansträngningar, jag tror inte mina chanser att placera i skönhetstävlingar utanför Monopol någonsin varit större än “klart begränsade”.
76. Apelsin- eller äppeljuice?
    Äppeljuice, om det är hyfsad kvalitet. Billig, sur, äppeljuice är inte alls gott.
77. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
    Joe, vi åt på McDonald’s.
78. Favoritchoklad?
    Marabous Frukt & Mandel. Kommer dock sakna Meiji Almond nåt så vansinnigt när jag kommer tillbaka till Sverige.
79. När röstade du senast?
    Jag röstade i skolmaskotvalet senast häromveckan, men jag har aldrig röstat i något typ av politiskt val.
80. När åt du en hemodlad tomat sist?
    Inte en aning. Någon gång i lågstadiet troligen.
81. Har du vunnit en prispokal någon gång?
    Nej.
82. Är du bra på matlagning?
    Nej, verkligen inte. Att inte förstå ett jota av mataffärerna här hjälper inte heller.
83. Klarar du att tanka själv?
    Förmodligen inte, men eftersom jag inte kör bil är det inget som besvärar mig.
84. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna?
    Nej, men visst sjutton har man varit sugen på den där NASA-rymdtejpen man kan tejpa runt någonting och sen rulla ihop till en gummiring!
85. Pepsi eller Coca Cola?
    Jag känner ingen större skillnad. Vilket som är bättre än vindruvs-Fanta.
86. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
    Nej, jag har aldrig haft nåt riktigt jobb.
87. Vad var det senaste du handlade?
    Nåt slags bakelse från en automat.
88. Har du kräkts offentligt?
    Ja.
89. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?
    Ptjae, det är väl hugget som stucket.
90. Tror du på kärlek vid första ögonblicket?
    Heter det inte “kärlek vid första ögonkastet”?
91. Har du ringt något betalnummer?
    Ja, jag har ringt Nintendoklubben åt en kompis för att fråga om hjälp i Maniac Mansion.
92. Kan man vara vän med sitt ex?
    Ingen aning, jag har inga. (Ex alltså. Vänner har jag massvis av)
93. Vem var det du besökte på sjukhus senast?
    Min farfar innan han dog någon gång i slutet av 80-talet.
94. Hade du mycket hår som liten bebis?
    Vem har koll på sånt? Inte jag i alla fall.
95. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
    Jag vet inte hur man spelar in ett, eller om det ens går.
96. Vad har du i din väska?
    Just nu? Japansk kurslitteratur och några stenciler.
97. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
    Läser internetforum. Men det är inte nåt jag gör specifikt före jag lägger mig, det brukar mest vara att jag avbryter mitt forumläsande för att sova.
98. Vad är du tacksam för idag?
    Att Office of Student Affairs jobbar på att ge tillbaka pengarna jag var tvungen att betala för kurser jag inte tar (japaner älskar byråkrati).
99. Var hittade du den här listan?
    Johannes utmanade mig att fylla i den.
100. Tre personer jag vill ska fylla i denna enkät:
     Öh… Teresa, Marta, Fredrik? Fast jag vill egentligen inte alls betynga dem med det, jag försökte bara komma på tre personer på grund av någon märklig slags pliktkänsla.
     

1. Drug Store’s

2. Billy the Kids

3. Pub DIVORCE

Den här helgen har vi fått vår första snö här i Akita. Det hela var smått underligt av två anledningar:

1. Snön stannade faktiskt kvar på marken, till och med över natten!

2. Jag vet inte om det är direkt relaterat till snön, men exakt samtidigt som snön började komma, så blev det vinter.

Det är lite knepigt att förklara, men när jag gick ut igår och idag så kändes luften verkligen annorlunda mot hur den kännts fram tills nu. Det var kallt på ett sätt det inte varit hittils, men framförallt kändes luften klart frisk. Efter att i några månader andats luft som är markant fuktigare och allmänt sunkigare än den jag är van vid (även om det gått bättre och bättre med tiden här), så var den nya vinterluften väldigt uppfriskande. Än så länge har vi inte mer än ett par centimeter snö, men jag är helt klart nyfiken på vad de närmsta månaderna kommer bjuda på. Jag har hört historier om 2 meter snö i januari/februari, och det låter ju onekligen lite spännande till och med för en härdad vinterveteran som jag.

Långt från alla här på skolan kommer från länder välsignade/förbannade med fyra årstider, och jag tror det allra roligaste i vinter kommer bli att få se de här människorna uppleva sin första riktiga vinter. Även om jag i normala fall inte har så mycket till övers för snö (den mothjälper det deprimerande vintermörkret, men det är typ allt), men det nya vintervädret har gjort mig märkligt sentimental. Att se en grupp personer leka i snön, gissningsvis för första gången i sitt liv, var oväntat emotionellt, och fick mig att känna mig som ett barn igen; jag kunde knappt hålla mig från att bara springa ut och leka med dem. Det är lite skumt med tanke på att jag egentligen aldrig gillat att gå ut och leka i snön… men eftersom allt är bak och fram i det här landet, så är det väl bara logiskt, antar jag.

YouTube är ett jävla meck. På något sätt lyckades jag ha sönder den här posten och det verkar inte gå att laga den. Ni får helt enkelt låtsas att det är en embeddad YouTube-film och inte bara en länk.

Jag klippte mig för ett tag sen. Så här ser jag ut nu (eller typ för två veckor sen om man ska vara petig):

Av folks reaktioner att döma, har tydligen ingen i Japan någonsin sett en mohawk. Visst, jag hade förväntat mig att folk skulle rycka till när de först såg mig, och naturligtvis komma med de sedvanliga komplimangerna - om du klipper eller färgar håret, har på dig nya kläder, ja i stort sett om du ändrar ditt utseende överhuvudtaget, så är det ????? (kakkoii, “coolt”). Inget kunde dock förbereda mig på de reaktionerna jag faktiskt skulle få - när jag gick in i matsalen efter att ha klippt mig så… applåderade folk. Värsta engagerat, de ropade och hojtade… och applåderade. Det hela var smått surrealistiskt. Visst kan jag väl ha gjort ett par saker i mitt liv värdigt applåder, men det här känns inte direkt som det skulle vara en av dem. Jag tackar ju förstås inte nej till applåder (ett ofta återkommande tema för utlänningar i Japan, vad det verkar), det hela var bara ganska lustigt.

Jag gillar i alla fall min nya frisyr, och tydligen gör även andra det. Om inte annat så garanterar det väl att jag sticker ut bland folk (om det inte räckte med att vara väldigt lång och västerlänning). Visst, Akita ligger väl troligen inte i framkant när det gäller subkulturer (eller allmänt folk som ser märkliga ut), men jag förvånas ändå konstant över hur folk gör en så stor grej av det. När jag träffar nån för första gången inleder säkert 70% med “Så, kan du förklara håret?” eller någon variant (de resterande 30% är mestadels jämnt delat mellan “Varför kom du till Japan” och “Hur lång är du” (185cm, for the record), med en liten släng av “Vad för typ av kvinna gillar du”).

Det sistnämnda kan låta som ett skämt, men det verkar vara fullkomligt normalt kallprat i Japan, åtminstone när man pratar med utlänningar. Jag vet inte om folk frågar för att de förväntar sig nåt fullständigt galet svar, eller om de bara känner att det är vitalt för att kunna veta var de har en. Hur som helst har frågan en tendens att lämna mig smått förstummad. Och när frågan kommer från en grupp högstadietjejer (som den gjorde idag), känns det som situationen blir aningen spänd oavsett vad man svarar.

Som jag nämnde så åkte vi på skolresa igår. Alla nya internationella studenter, plus en bunt av de japanska studenterna, bussades runt till ett antal intressanta platser i närheten av skolan. Vi var hyfsat många (runt 110 eller så), så vi var tvungna att dela upp oss i två bussar. Bussarna åkte sen åt olika håll för respektive grupps första resmål; vår grupp begav sig till ett sakebryggeri. Jag hade förväntat mig någon stor fabrik eller nåt, men det visa sig vara ett ganska anspråkslöst hus i japansk stil. När vi kommit in blev vi återigen uppdelade i två grupper, och medan vår grupp väntade på att de andra fick den guidade turen genom bryggeriet, blev vi bjudna på bryggeriets sake, som Akita tydligen ska vara känd för. Vem som helst som känner mig kan intyga att jag inte är särskilt förtjust i alkohol - men det här var faktiskt rätt gott! I måttliga doser, åtminstone. Smaken påminde lite om vitt vin, men det var helt klart godare än de flesta vita viner jag nånsin provat. Medan vi njöt av saken hade vi tid att titta runt lite. Det fanns ett antal riktigt coola rum i klassisk japansk stil med tatami-mattor, låga bord, skjutdörrar och hela kalaset. Jag vet inte vad de används till, men de ser förbaskat läckra ut.

Så småningom fick vi komma in i själva bryggeriavdelningen, för den guidade turen. Vi fick se alla möjliga rum, maskiner och prylar, och fick förklarat för oss hur det går till när man gör sake. Ärligt talat minns jag inte mycket alls av det som berättades för oss, så om du verkligen är desperat efter att få höra hur sake tillverkas kan du ju kolla upp det på Wikipedia eller nåt. Turen var ändock kul, vi fick se kul grejer, och fick ännu ett smakprov på japansk gästvänlighet; när vi gick in i bryggeriet var vi tvungna att ta av oss skorna och ta på oss tofflor istället. När vi sedan skulle upp på övervåningen fick vi ta på oss ett annat par tofflor. När vi kom ner igen, typ 2 minuter sedan hade någon - hör och häpna - vänt på alla tofflor, så det bara var att kliva i dem. Helt otroligt! Som Wei Wei uttryckte det, “Hade det här varit Tyskland skulle någon ha stulit skorna!”

Efter den fina demonstrationen av japansk mentalitet åkte vi vidare till nåt slags köpcenter eller nåt, för att äta lunch. Jag var otroligt hungrig vid det här laget, och blev minst sagt en aning besviken när jag såg vad som skulle bjudas: två onigiri (????, risbollar). Onigiri kan vara rätt schysst, men just de här lämnade lite att önska. En av dem hade en fyllning med lax och sesamfrön, och hade kunnat vara riktigt läcker om den inte legat i en buss en halv dag. Den andra var dock fylld med umeboshi (??, inlagda plommon), och kan bara beskrivas som vedervärdig. Situationen förbättrades inte av det faktum att jag (kanske smått naivt) utgått från att onigirin inte hade någon fyllning alls (på utsidan såg det bara ut som en helt vanlig risboll), bara för att ta en rejäl tugga av den och sätta tänderna i den horribla fyllningen. Jag hade vid ett tidigare tillfälle fått chansen att pröva nattou, en ökänt svåruppskattad japansk delikatess, och även om jag inte gillade nattoun var umeboshin ungefär tio gånger värre. Men jag var ju hungrig, så på något sätt tvingade jag i mig hela hemskheten ändå.

Efter den sorgliga ursäkten till lunch så bar det av till Kanmanji-templet ???). Stället var otroligt vackert, och det fanns massor av coola byggnader, buddhor, växter, och inte minst ett gäng söta katter. Somliga personer gick till och med för att be, eller göra lyckönskningar, eller vad det nu är man gör, men jag ville inte riskera att göra nån upprörd genom att vara den dumma gaijin som gör allt helt fel, så jag nöjde mig med att bara gå runt och ta en bunt foton istället.

Nästa stopp var Mt. Chokai (???). Utsikten ska tydligen vara fantastisk, men på grund av vädret kunde vi tyvärr inte se mycket alls. Det hindrade oss inte från att ha kul, dock. Souvenirshopen hade ett gäng hemska, skrikiga - och självklart hur roliga som helst - turist-t-shirts… självklart var vi tvungna att köpa dem. Jag kunde tyvärr inte dra på mig min tröja på plats, men tills jag får upp nån bild på mig i min garderobs nya stolthet så kan ni åtminstone se Carls fantastiska “KISAKATA TRIATHRON IN AKITA”-t-shirt. Fantastiskheterna slutade dock inte där, då stället hade en bunt riktigt grymma vintage-arkadmaskiner. Tyvärr var ingen av dem igång (om de var trasiga eller bara inte inkopplade vet jag inte), men att bara se dem var riktigt kul det.

Resan fortsatte när vi åkte till kusten till Japanska havet, till platsen med de “16 Buddhorna”, där någon präst lät knacka in ett helt gäng buddhaskulpturer i klipporna. Stället var riktigt coolt, och det var riktigt trevligt att kunna insupa doften från havet. Det är en doft jag verkligen gillar, men inte känt på väldigt länge, så det var väldigt kul att få chansen igen. På nåt sätt definerar havsdoften “sommar” för mig.

Hur som helst, efter att ha fotat buddhor och allmänt lekt ugglat runt i ett tag så åkte vi mot resans sista stopp, Shirase Kinenkan (?????), en minneshall och museum tillägnat Shirase Nobu och den japanska sydpolsexpeditionen 1911-12. Besöket började med en film om sydpolens historia, helt på japanska naturligtvis, som jag inte direkt förstod någonting av. Efter det presenterades en film som visade upp ett antal norrsken - något som hade kunna varit riktigt schysst, om det inte vore för det faktum att filmen projicerades i taket, och jag satt på första raden (och således var tvungen att vika mig dubbel och/eller bryta nacken för att se nåt). När filmen var slut hade vi runt en halvtimme på oss att strosa runt i muséet, men i ärlighetens namn var det varken särskilt stort eller intressant. En riktigt kul sak som hände var dock att vi hittade en monter om en av expeditionsmedlemmarna, Tsuchiya Tomoji (?? ??), som har nästan samma namn som min kompis Tsuchiya Tomomi (?? ??)! Det visade sig dessutom att han liksom Tomomi kommer från Yamagata-prefekturen. Tomomi verkade tycka det hela var lite spooky, men jag hoppas hon lyckades se det roliga i det som vi andra gjorde.

En dryg timmes bussresa senare var vi äntligen tillbaka på campus, och kunde äta en vansinnigt efterlängtad middag. Det hade varit en väldigt lång och tröttsam dag (kanske inte helt olikt det här bloginlägget), men självklart var det roligt och intressant också. Jag hoppas verkligen jag kan ta mig tillbaka till Mt. Chokai senare i höst, då det ska vara otroligt vackert när löven börjat bli röda.

Om du missade mitt förra inlägg kan du se alla mina foton från resan HÄR.

Idag åkte vi på skolresa, till lite alla möjliga platser. Ett sakebryggeri, kusten till Japanska havet, ett museum om Sydpolen, och lite andra ställen. Jag är på tok för trött för att orka skriva nåt vettigt om vad vi gjorde, så jag nöjer mig med att länka till mina foton istället. Mina bilder finns tillfälligt på Photobucket, tills jag får igång mitt eget galleri här på sidan. Jag ska försöka skriva en riktigt rapport om dagen imorgon.

Bilderna finns att se HÄR.

Nu börjar det äntligen hända nåt. Efter mycket om och men har min blog äntligen kommit online för allmän beskådning. Nu finns det i och för sig inte så mycket att se ännu, men nu kan ju folk åtminstone veta att jag är vid liv. Jag hade från början tänkt att jag skulle inleda med nåt slags sammanfattning av de senaste veckorna, men det verkar vara alldeles för mycket jobb, med tanke på hur mycket som händer här hela tiden. Möjligen berättar jag väl kanske lite om det som hänt i förbifarten, vi får väl se helt enkelt. Men för att visa lite god vilja kan jag i alla fall skriva lite grann om min nuvarande situation.

Om nu någon lyckats missa det är jag alltså nu i Akita, Japan, för att plugga japanska i ett år på Akita International University. Jag kom hit den 28:e augusti, och efter en intensiv vecka av introduktioner, kursval och (tappra försök) att lära mig hitta på campus, så började lektionerna den 4:e september. Så här långt så trivs jag hur bra som helst; skolområdet är bedårande vackert, alla människor är jättetrevliga, och maten jättegod (även om portionerna stundtals är klart otillräckliga). Jag har redan skaffat mig massor av kompisar (troligen fler än jag någonsin skaffade under mina två år i Göteborg), och på nåt sätt känner jag mig bara riktigt som hemma på skolan. Jag har inte riktigt kommit in i hela “gå upp före klockan 12″-grejen (eller “plugg”-grejen, för den delen), och det tar ett tag att vänja sig vid att äta ris tre gånger om dagen, men på det stora hela har jag det helt enkelt grymt bra hittills, och jag ser verkligen fram emot att tillbringa det nästkommande året här.