The Misadventures of José Faxner

Här kommer ÄNTLIGEN mina foton från resan jag gjorde till Tokyo strax efter nyår. Jag har lagt upp fyra gallerier på mitt PhotoBucket-konto som ni kan kika igenom. Tokyo Disneyland, Tokyo Tower, Asakusa (stadsdelen vårt vandrarhem låg it) och Akihabara (elektronikdistriktet, även känt som alla nördards Mecka). Jag vill på förhand be ursäkt för den dåliga kvaliteten på bilderna från Tokyo Tower, med en så sunkig kamera som min var det snudd på omöjligt att ta vettiga bilder.

Bilder i urval:

Den här bilden visar ganska exakt hur jag kände mig när jag klev av bussen i Shinjuku, efter den 8 timmar långa resan från Akita.

Jag och mina kompisar på Tokyo Disneyland!

Det var ingen brist på folk direkt…

Aah, Akihabara. Paradiset för den som gillar elektronik, TV-spel, leksaker, anime, och typ vad som helst annat som också är coolt. Det finns till och med kebab!

En av flertalet arkadhallar i Asakusa.

En typisk pachinko parlor, även den i Asakusa.

Klicka här för att se alla bilder.

(Klicka på thumbnailsen för fullstorleksbilder)

Den här veckan var det dags för den årliga AIU-festivalen. I stort sett alla internationella studenter hade varit klart undrande exakt vad den här festivalen skulle gå ut på, och hur allt skulle gå till… informationen (på engelska åtminstone) hade varit traditionsenligt knapphändig, men festivalen tycktes i alla fall vara något av en big deal. Tydligen skulle ett antal aktiviteter äga rum; det skulle vara ett antal framträdanden på scenen, tävlingar, försäljning, utställningar… kort sagt en himla massa grejer på en gång.

Eftersom det här är en otrolig internationell skola skulle det naturligtvis anordnas försäljning av mat och annat från alla tänkbara länder. Team Sweden blev anförtrodda med att fixa ett stånd med svensk mat, och efter viss diskussion kom vi fram till att vi skulle göra smörgåstårta och chokladbollar. Smörgåstårtan orsakade ett visst huvudbry till en början - vi lyckades faktiskt mot förmodan hitta alla ingredienser vi behövde, men det visade sig efter några kalkyler att det verkade smått omöjligt att göra hela spektaklet lönsamt. I slutändan lyckades vi dock få ekonomin att gå ihop genom att skära ner på dyrare ingredienser och göra portionerna mindre.

När festivalen väl drog igång började det klarna så smått hur det hela skulle gå till. En scen hade ställts upp, tillsammans med en lång rad partytält, och med hjälp av kartor och programblad kunde man gå runt lite varstans på campus för olika aktiviteter och utställningar. I ett rum kunde man se affischer om alla länder som finns representerade bland eleverna på skolan (hoppas jag kan gräva fram bilder på våra - de var skitgrymma), i ett annat visades en film som några elever gjort, i några rum presenterades några av skolans klubbar, och så vidare. Vi svennar hade dock inte allt för mycket tid att insupa allt det här då vi faktiskt var tvungna att jobba i vårt tårt- och bollstånd en hel del.

Säljandet var faktiskt ganska roligt. Vi hade inte vansinnigt mycket trafik, och japanerna verkade oerhört skeptiska - mer än svenskar brukar vara över utländsk mat, skulle jag vilja påstå - ibland fick man inte mer till svar än blickar som endast kan beskrivas som skräckslaget avvaktande. På nåt sätt gick det hela hyfsat ändå, första dagen lyckades vi faktiskt sälja slut, och när allt var avklarat lyckades vi till och med göra en liten vinst. Jag får nog ta och tacka japanerna i vår grupp som insisterade på att vi skulle sälja tårtan och chokladbollarna som ett set, då jag misstänker att chokladbollarna var klart populärare än smörgåstårtan. Men de flesta som vågade sig på att smaka verkade i alla fall tycka den var god!

Efter två dagars intensivt säljande började festivalfirandet lida mot sitt slut. Festligheterna avslutades som sig bör med en liten ceremoni - lite tal, utannonserande av vinnare i diverse tävlingar, och så vidare. När allt var sagt och gjort visades en film som spelats in och redigerats före och under festivalen(!), där man klippt ihop allehanda intervjuer och annat skoj. När de som gjorde filmen höll på att filma var jag otroligt skeptisk, men när jag fick se slutresultatet ångrar jag verkligen att jag inte visade mer intresse - filmen blev jättebra och det hade verkligen varit kul att vara med. Jag hoppas verkligen filmen går att få tag på så småningom, det skulle verkligen vara kul att kunna ha kvar den som ett minne.

För att slutligen sätta punkt för kalaset kördes ett hejdundrande fyrverkeri. Uppenbarligen hade man inte sparat på krutet - det här var tveklöst det mest maffiga fyrverkeri jag nånsin sett, och det här var ju inte ens någon riktig högtid! Tråkigt nog hade jag inte kameran på mig under fyrverkierna, men om någon lyckades ta några vettiga foton kanske jag kan få tag på dem och dela med mig så småningom.

Det var mycket jobb, och jag vet ärligt talat inte om jag är fullt återhämtad ännu, sådär 3-4 dagar efteråt. Men på det stora hela blev festivalen onekligen roligare än jag hade föreställt mig. Inte till den grad att jag skulle vilja göra något sånt här varje vecka kanske, men allt som allt var det verkligen inte dumt alls. Och med lite tur har vi kunnat ge åtminstone några personer intresse för svensk matkultur. Eller nåt.
Se mina foton från festivalen HÄR.

(Klicka på thumbnailsen för fullstorleksbilder)

Som jag nämnde så åkte vi på skolresa igår. Alla nya internationella studenter, plus en bunt av de japanska studenterna, bussades runt till ett antal intressanta platser i närheten av skolan. Vi var hyfsat många (runt 110 eller så), så vi var tvungna att dela upp oss i två bussar. Bussarna åkte sen åt olika håll för respektive grupps första resmål; vår grupp begav sig till ett sakebryggeri. Jag hade förväntat mig någon stor fabrik eller nåt, men det visa sig vara ett ganska anspråkslöst hus i japansk stil. När vi kommit in blev vi återigen uppdelade i två grupper, och medan vår grupp väntade på att de andra fick den guidade turen genom bryggeriet, blev vi bjudna på bryggeriets sake, som Akita tydligen ska vara känd för. Vem som helst som känner mig kan intyga att jag inte är särskilt förtjust i alkohol - men det här var faktiskt rätt gott! I måttliga doser, åtminstone. Smaken påminde lite om vitt vin, men det var helt klart godare än de flesta vita viner jag nånsin provat. Medan vi njöt av saken hade vi tid att titta runt lite. Det fanns ett antal riktigt coola rum i klassisk japansk stil med tatami-mattor, låga bord, skjutdörrar och hela kalaset. Jag vet inte vad de används till, men de ser förbaskat läckra ut.

Så småningom fick vi komma in i själva bryggeriavdelningen, för den guidade turen. Vi fick se alla möjliga rum, maskiner och prylar, och fick förklarat för oss hur det går till när man gör sake. Ärligt talat minns jag inte mycket alls av det som berättades för oss, så om du verkligen är desperat efter att få höra hur sake tillverkas kan du ju kolla upp det på Wikipedia eller nåt. Turen var ändock kul, vi fick se kul grejer, och fick ännu ett smakprov på japansk gästvänlighet; när vi gick in i bryggeriet var vi tvungna att ta av oss skorna och ta på oss tofflor istället. När vi sedan skulle upp på övervåningen fick vi ta på oss ett annat par tofflor. När vi kom ner igen, typ 2 minuter sedan hade någon - hör och häpna - vänt på alla tofflor, så det bara var att kliva i dem. Helt otroligt! Som Wei Wei uttryckte det, “Hade det här varit Tyskland skulle någon ha stulit skorna!”

Efter den fina demonstrationen av japansk mentalitet åkte vi vidare till nåt slags köpcenter eller nåt, för att äta lunch. Jag var otroligt hungrig vid det här laget, och blev minst sagt en aning besviken när jag såg vad som skulle bjudas: två onigiri (おにぎり, risbollar). Onigiri kan vara rätt schysst, men just de här lämnade lite att önska. En av dem hade en fyllning med lax och sesamfrön, och hade kunnat vara riktigt läcker om den inte legat i en buss en halv dag. Den andra var dock fylld med umeboshi (梅干, inlagda plommon), och kan bara beskrivas som vedervärdig. Situationen förbättrades inte av det faktum att jag (kanske smått naivt) utgått från att onigirin inte hade någon fyllning alls (på utsidan såg det bara ut som en helt vanlig risboll), bara för att ta en rejäl tugga av den och sätta tänderna i den horribla fyllningen. Jag hade vid ett tidigare tillfälle fått chansen att pröva nattou, en ökänt svåruppskattad japansk delikatess, och även om jag inte gillade nattoun var umeboshin ungefär tio gånger värre. Men jag var ju hungrig, så på något sätt tvingade jag i mig hela hemskheten ändå.

Efter den sorgliga ursäkten till lunch så bar det av till Kanmanji-templet 蚶満寺). Stället var otroligt vackert, och det fanns massor av coola byggnader, buddhor, växter, och inte minst ett gäng söta katter. Somliga personer gick till och med för att be, eller göra lyckönskningar, eller vad det nu är man gör, men jag ville inte riskera att göra nån upprörd genom att vara den dumma gaijin som gör allt helt fel, så jag nöjde mig med att bara gå runt och ta en bunt foton istället.

Nästa stopp var Mt. Chokai (鳥海山). Utsikten ska tydligen vara fantastisk, men på grund av vädret kunde vi tyvärr inte se mycket alls. Det hindrade oss inte från att ha kul, dock. Souvenirshopen hade ett gäng hemska, skrikiga - och självklart hur roliga som helst - turist-t-shirts… självklart var vi tvungna att köpa dem. Jag kunde tyvärr inte dra på mig min tröja på plats, men tills jag får upp nån bild på mig i min garderobs nya stolthet så kan ni åtminstone se Carls fantastiska “KISAKATA TRIATHRON IN AKITA”-t-shirt. Fantastiskheterna slutade dock inte där, då stället hade en bunt riktigt grymma vintage-arkadmaskiner. Tyvärr var ingen av dem igång (om de var trasiga eller bara inte inkopplade vet jag inte), men att bara se dem var riktigt kul det.

Resan fortsatte när vi åkte till kusten till Japanska havet, till platsen med de “16 Buddhorna”, där någon präst lät knacka in ett helt gäng buddhaskulpturer i klipporna. Stället var riktigt coolt, och det var riktigt trevligt att kunna insupa doften från havet. Det är en doft jag verkligen gillar, men inte känt på väldigt länge, så det var väldigt kul att få chansen igen. På nåt sätt definerar havsdoften “sommar” för mig.

Hur som helst, efter att ha fotat buddhor och allmänt lekt ugglat runt i ett tag så åkte vi mot resans sista stopp, Shirase Kinenkan (白瀬記念館), en minneshall och museum tillägnat Shirase Nobu och den japanska sydpolsexpeditionen 1911-12. Besöket började med en film om sydpolens historia, helt på japanska naturligtvis, som jag inte direkt förstod någonting av. Efter det presenterades en film som visade upp ett antal norrsken - något som hade kunna varit riktigt schysst, om det inte vore för det faktum att filmen projicerades i taket, och jag satt på första raden (och således var tvungen att vika mig dubbel och/eller bryta nacken för att se nåt). När filmen var slut hade vi runt en halvtimme på oss att strosa runt i muséet, men i ärlighetens namn var det varken särskilt stort eller intressant. En riktigt kul sak som hände var dock att vi hittade en monter om en av expeditionsmedlemmarna, Tsuchiya Tomoji (土屋 友治), som har nästan samma namn som min kompis Tsuchiya Tomomi (土屋 友美)! Det visade sig dessutom att han liksom Tomomi kommer från Yamagata-prefekturen. Tomomi verkade tycka det hela var lite spooky, men jag hoppas hon lyckades se det roliga i det som vi andra gjorde.

En dryg timmes bussresa senare var vi äntligen tillbaka på campus, och kunde äta en vansinnigt efterlängtad middag. Det hade varit en väldigt lång och tröttsam dag (kanske inte helt olikt det här bloginlägget), men självklart var det roligt och intressant också. Jag hoppas verkligen jag kan ta mig tillbaka till Mt. Chokai senare i höst, då det ska vara otroligt vackert när löven börjat bli röda.

Om du missade mitt förra inlägg kan du se alla mina foton från resan HÄR.

Idag åkte vi på skolresa, till lite alla möjliga platser. Ett sakebryggeri, kusten till Japanska havet, ett museum om Sydpolen, och lite andra ställen. Jag är på tok för trött för att orka skriva nåt vettigt om vad vi gjorde, så jag nöjer mig med att länka till mina foton istället. Mina bilder finns tillfälligt på Photobucket, tills jag får igång mitt eget galleri här på sidan. Jag ska försöka skriva en riktigt rapport om dagen imorgon.

Bilderna finns att se HÄR.