The Misadventures of José Faxner

Den här helgen har vi fått vår första snö här i Akita. Det hela var smått underligt av två anledningar:

1. Snön stannade faktiskt kvar på marken, till och med över natten!

2. Jag vet inte om det är direkt relaterat till snön, men exakt samtidigt som snön började komma, så blev det vinter.

Det är lite knepigt att förklara, men när jag gick ut igår och idag så kändes luften verkligen annorlunda mot hur den kännts fram tills nu. Det var kallt på ett sätt det inte varit hittils, men framförallt kändes luften klart frisk. Efter att i några månader andats luft som är markant fuktigare och allmänt sunkigare än den jag är van vid (även om det gått bättre och bättre med tiden här), så var den nya vinterluften väldigt uppfriskande. Än så länge har vi inte mer än ett par centimeter snö, men jag är helt klart nyfiken på vad de närmsta månaderna kommer bjuda på. Jag har hört historier om 2 meter snö i januari/februari, och det låter ju onekligen lite spännande till och med för en härdad vinterveteran som jag.

Långt från alla här på skolan kommer från länder välsignade/förbannade med fyra årstider, och jag tror det allra roligaste i vinter kommer bli att få se de här människorna uppleva sin första riktiga vinter. Även om jag i normala fall inte har så mycket till övers för snö (den mothjälper det deprimerande vintermörkret, men det är typ allt), men det nya vintervädret har gjort mig märkligt sentimental. Att se en grupp personer leka i snön, gissningsvis för första gången i sitt liv, var oväntat emotionellt, och fick mig att känna mig som ett barn igen; jag kunde knappt hålla mig från att bara springa ut och leka med dem. Det är lite skumt med tanke på att jag egentligen aldrig gillat att gå ut och leka i snön… men eftersom allt är bak och fram i det här landet, så är det väl bara logiskt, antar jag.