The Misadventures of José Faxner

Men jag vet inte riktigt om vad. Vilket ju är like märkligt, eftersom det det verkligen inte borde vara någon brist på saker att skriva om… ändock sitter jag här och undrar vad sjutton jag ska skriva. Jag hade gånglektion idag dock. Jag kan ju skriva lite om det.

Gånglektion. Det är precis vad det låter som. En kurs där vi promenerar. Jag var tvungen att ta 12 credits den här terminen, och eftersom mina japanskakurser bara tog upp 10 var jag tvungen att fylla ut de övriga 2 med nånting annat. Jag kunde naturligtvis tagit nån “Global Economy”-kurs eller nåt sånt, men eftersom poängen ändå inte överförs till svenska högskolepoäng tyckte jag att jag kunde ta nåt kul istället. Först hade jag tänkt ta Shodou (??, kalligrafi), men eftersom de lektionerna hålls varje fredag mellan kl 19 och 20.40, så valde jag bort den till förmån för ovannämnda gångkursen och Joudou (??, “the way of the stick”, en kampsport där man slåss med en 128-centimeters käpp). Det visade sig vara ett klokt drag; kalligrafin ska tydligen vara fullständigt hemsk, och läraren talar något som beskrevs som “????????” (eigo janai eigo, “engelska som inte är engelska”)… Varken de japanska eller de internationella studenterna kan förstå ett ord hon säger, och dessutom verkar kursen allmänt tråkig.

Som tur är kan min gång-(och Joudou-)lärare  prata utmärkt engelska, lektionerna hålls på tisdageftermiddagarna, och (tydligen till skillnad från kalligrafi) så är det faktiskt rätt kul. Vi är en liten klass - vi fem svenskar (Carl, Olof, Jonas, Thomas och jag själv), vår kompis Yi Chao från Singapore, och Mao, en japansk tjej som (jag tror) gör sitt andra år på AIU. Förra veckan gick vi i skogen - eller kröp snarare, tack vare den vansinniga mängd spindelnät lägligt uppspända över promenadspåret i lagom ansiktshöjd - till en naturlig källa, där vi fick dricka källvatten, och hade en kort föreläsning om “walking form”. Den här veckan fortsatte vi att prata lite om walking form, och tog en 5-kilometerspromenad runt det enorma sportkomplexet som ligger vid skolan. Det var faktiskt riktigt trevligt; för en gångs skull var det inte extremt varmt och/eller fuktigt i luften, och jag behövde inte ständigt frukta min plötsliga, oundvikliga död från spindelbett som jag gjort veckan innan. Det blev en skön entimmespromenad, som jag ser fram emot att göra om på fritiden nån gång.